Appwatch teknikblogg

På senare tid har jag upptäckt att YouTube är en guldgruva när det gäller video av gamla datorspel som man växt upp med en gång i tiden. Båda mina favoritdatorer från Commodore, Amiga och C-64, finns representerade i överflöd och alla de där spelen man kämpade med men inte lyckades klara finns att beskåda. Spelade från början till slut av skickliga spelare.

Vissa videos är flera timmar långa så man får spola lite ibland, men de flesta kan man sitta och titta på och drömma sig tillbaka till en svunnen tid. Vill man bara se bossfighterna går det ju också utmärkt.

Det som slår mig mest är hur bra musik det var i många spel på den tiden. Verktygen skaparna hade till sitt förfogande var ju många gånger tämligen begränsade och det är ibland överraskande vad de lyckas åstadkomma.

Ja, nu har det gått några dagar sedan mitt köp av denna eminenta spelkonsol och jag har hunnit testa den ganska mycket under helgen som gått. Främst har jag spelat, men jag har även kollat på film och jag måste säga att jag hittills är mycket nöjd.

I fredags var jag inne på MediaMarkt och köpte en film, Luftslottet Som Sprängdes, och ett spel, Heavy Rain, för att kunna testa båda. Heavy Rain var för övrigt en stor anledning till att jag till slut bestämde mig för att köpa maskinen och jag kan bara säga att det var värt det. Spelet är grymt beroendeframkallande. Jag har nu suttit kanske sammanlagt 10 timmar och hunnit med ca 30%, vilket betyder att jag har mycket roligt kvar att se fram emot.

Utöver detta spel testade jag även det nya demot till God of War III, vilket jag troligtvis kommer att inhandla när det släpps; det var också grymt kul.

Minispel finns också en hel del att prova på. Till min stora förtjusning hittade jag två gamla flipperspel från den gamla goda tiden, Pinball Dreams och Pinball Fantasies. Man börjar ju komma upp i åldern när nostalgin ofta tar överhanden, men dessa två var faktiskt precis lika roliga nu som då. Det enda problemet var att kontrollen inte hade samma precision som ett tangentbord, några millisekunders fördröjning blir det.

När det gäller filmtittande så funkade även detta utan större problem. Jag hade lite svårt att komma överens med kontrollen även här, men det hade nog avhjälpts om man läst manualen först. Nu har jag dock inhandlat en liten grunka från Logitech som ska översätta IR-kommandon till Bluetooth så att jag kan använda min vanliga universal-fjärr för att styra. Det borde underlätta avsevärt.

Jag har ett tag nu gått och funderat på vilken Blu-ray-spelare jag ska skaffa. Hittills har jag varit avskräckt av flera olika faktorer; lång starttid, ofärdig standard och lite annat. De spelare jag har haft ett gott öga till på sistone är Oppo BDP-83, Cambridge Audio Azur 650 BD och en gammal hederlig Ps3. Anledningen till att jag inte tidigare köpt en PS3 är att den saknar stöd för DVD-Audio, har fått en del kritik för att vara högljudd och personligen tycker jag inte att den är särskilt snygg.

Nu har det dock kommit en Slim-version som är lite mindre och snyggare, så jag slog till och chansade på att fläktljudet inte skulle störa alltför mycket. Stödet för DVD-Audio är heller inte särskilt kritiskt eftersom jag endast har två såna skivor och formatet inte verkar slå igenom mer än det gjort (vilket inte är särskilt mycket). Dessutom kanske det ändå blir ersatt av nåt musikformat på Blu-ray i framtiden.

Jag testade att koppla in den igår kväll och blev lite orolig när fläktarna gick igång på fullt blås, men i takt med att de tystnade ner kunde jag slappna av. Det visar sig att surret som faktiskt går att höra ändå dränks ut av ljudet från min projektor. Måste börja spara ihop till en ny sådan också, den stöder ju bara 720p…

Jag har ännu inte hunnit titta på någon film eller spela något spel, men nånting ska man ju ha helgen till också.

Denna helgen spenderade jag med ett mycket trevligt litet spel vid namn Machinarium. Spelet är tillverkat av tjeckiska Amanita Design som tidigare gjort ett par liknande pusselspel online, till exempel spelen Samarost 1 och dess uppföljare Samarost 2. De var gratis, men jag antar att de blev så pass populära att utvecklarna bestämde sig för att producera ett kommersiellt spel som både är längre och snyggare.

I spelet, som utspelar sig i en främmande värld befolkad av robotar och maskiner, spelar man en liten robot som blivit bortför av ett luftskepp långt ut i ödemarken. Ens uppdrag är att ta sig tillbaka till staden och där leta reda på sin bästa kompis.

Spelet innehåller ingen text alls, vilket känns som ett fräscht grepp. Istället förmedlas all kommunikation via bilder och animationer på ett mycket bra sätt.

De pussel man stöter på är väldigt fantasifulla och kluriga. Detta är ett spel för dig som gillar att sitta och klura.

Monkey Island-serien är ju numera en grundpelare för bra, humoristiska äventyrsspel och jag blev väldigt förväntansfull när jag hörde att Telltale Games skulle ge ut ett helt nytt spel i fem avsnitt under hösten.

Jag har nu spelat igenom de tre första delarna och väntar ivrigt på nästa. Enligt Telltale Games hemsida ska det komma ut denna månaden, så de får nog skynda sig lite. Förhoppningsvis kommer det i helgen.

När serien gick över från den gamla klassiska pixlade grafiken till mer serietidningsaktigt utseende var jag lite skeptisk och jag tycker fortfarande att första och andra spelet i serien är de som ser bäst ut. Denna senaste serien är helt i 3D vilket gör att spelet kräver lite mer av datorn man spelar det på. Min laptop har lite svårt att driva det, även att den är knappt ett år gammal.

Men de nya spelen är faktiskt riktigt roliga och välskriva. Pusslen är lite lagom svåra, men för det mesta logiska, precis som det ska vara och humorn är för det mesta riktigt bra. Så om du får en tår av nostalgi i ögonvrån när du tänker på Guybrush Threepwood och ännu inte testat dessa nya delarna, gör dig själv en tjänst och köp dem.